Asteroider

Asteroider kan bli stora som berg, fast de flesta är av mindre storlek. De är oregelbundna till formen och har en gråbrun färg. Det finns miljoner asteroider i vårt solsystem som är större än en kilometer i diameter.

Grundläggande fakta

Asteroider är stenar som flyger omkring i rymden, inklusive vårt solsystem, och särskilt är de samlade i asteroidbältet som ligger mellan planeterna Mars och Jupiter. Asteroider är ursprungligen planetesimaler (prototyper till planeter) och växer genom att dra till sig mindre stenar runtom i rymden genom sin gravitation. Dessa skulle bildats till planeter om inte Jupiters starka gravitation påverkat deras omloppsbanor och fått dem att krocka med varandra och delas i bitar.

Stenplaneter med låg eller ingen geologisk aktivitet har kratrar bevarade från kollisioner med asteroider från miljarder år tillbaka. Ytan på månen och Merkurius är båda fulla av spår från nedslag av vilka många är från solsystemets tidiga historia då frekvensen av nedslag var betydligt tätare. Ibland är kratrarna delvis förändrade genom bland annat landras. Kratrarna på jorden är betydligt mer påverkade av geologisk aktivitet inklusive erosion. De jättelika kratrarna ger vittnesmål om katastrofala händelser och det finns över hundra stycken på jorden. Kratrarna är cirkelformade, vilket inte beror på att asteroiderna träffat ytan i en rak vinkel utan att kraterområdet utvidgats (kratrarna är i genomsnitt flera gånger större än asteroiden, hur mycket större beror bland annat på markens beskaffenhet).

Interstellära asteroider

Asteroiderna i vårt solsystem kretsar normalt kring solen. Andra asteroider är så sällsynta att det var först 2017 en interstellär asteroid för första gången observerades. Asteroiden gavs namnet Oumuamua och dess ovanliga form och rotation gav utrymme för tolkningar som att det rörde sig om någon form av rymdfarkost från en främmande civilisation. Objektet (som inte säkert kunde bestämmas till en asteroid, det kan också varit en komet – en del hävdar fortfarande möjligheten att det var en rymdfarkost) befann sig i vårt solsystem i ett par månader innan det fortsatte ut i den interställara rymden.

Kategorier av asteroider

I huvudsak kan man säga att asteroider består av sten och metall, men de skiljer sig åt och därför har de klassificerats i olika typer. Den vanligaste typen är kolrika asteroider, vanliga är också asteroider bestående av sten eller silikat medan mindre vanliga är metalliska asteroider.

Så länge asteroider befinner sig i banor mellan Mars och Jupiter i asteroidbältet gör de ingen skada, men om deras banor störs kan de avvika och i värsta fall komma på kollisionskurs med jorden. Risken är dock mycket liten med tanke på de oerhörda avstånden som gäller i solsystemet. Det är ändå vanligt att mindre asteroider kommer in i jordens atmosfär där de brinner upp och eventuellt kvarstår en mindre del i form av en meteorit som ramlar ner på jorden.

Hastigheten är omkring 100 000 km/h när stenen går in i atmosfären där den sedan bromsas upp något.

Den antagligen mest omtalade asteroiden som träffat jorden är bara en delvis bekräftad sådan. Det är den asteroid som tros ha orsakat det massdöende för cirka 65 miljoner år sedan och gjorde att dinosaurierna dog ut. Även om det finns fog för påståendet att detta skedde genom ett asteroidnedslag finns inte några bevis.

Scenarier och följder av nedslag

Om en asteroid i storleksordningen 1–2 kilometer i diameter slog ned på jorden skulle uppskattningsvis 25% av jordens befolkning omkomma. Risken för en person att under sin livstid dö i ett meteoritnedslag har räknats ut till 1 på 30 000.

Möjligheter att upptäcka asteroider i kollisionskurs mot jorden

Mängder av de större asteroiderna som finns i vårt solsystem har upptäckts och deras banor beräknats. På så sätt finns det kunskap om asteroider som i framtiden kan vara i kollisionskurs mot jorden. Det finns dock fortfarande asteroider som inte är upptäckta och insamlingen av information av dessa är ett angeläget projekt.

Möjligheter att hindra asteroider att kollidera mot jorden

Vad finns det då för åtgärder om en större asteroid ser ut att vara i kollisonskurs mot jorden eller passera med en liten marginal (det finns en osäkerhetsmarginal i beräkningarna)? Hittills har flera förslag lyfts kring hur en asteroid ska hindras att kollidera mot jorden, men inga framgångsrika metoder har konstaterats.

Det finns två huvudsakliga alternativ: 1) spränga asteroiden; 2) styra den i en annan kurs.

Det första alternativet anses mindre effektivt. Då det inte går att helt förinta asteroiden med nuvarande teknik eller spränga den till mycket små bitar, kommer en sprängning leda till att bitar av asteroiden slår ned med stor förödelse, kanske rentav med större förödelse än den slog ned i ett stycke (beroende på nedslagsplats etc.).

Därför inriktas det att påverka asteroiden bana så den styrs på från kollisonskursen. Det som viktigt för att denna metod ska lyckas är att upptäcka asteroiden i en tidig fas då det är svårt att påverka kursen i någon större grad. Upptäcks den tidigt (dvs. när den ännu har långt kvar till nedslag) räcker det att ändra dess bana i liten grad för att kollision kan avstyras.

Det kritiska i utförandet är att asteroiden måste träffas i hög fart, vilket medför en risk att målet missas.

Ett pågående projekt som leds av NASA är Double Asteroid Redirection Test (DART) och det första i sitt slag handlar om att testa metoder att få asteroider att ändra sin bana. Det utförs tester på asteroider som inte är kollisonskurs mot jorden för att utröna vilka möjligheter som finns att utföra en sådan operation. Projektet involverar mellanstora asteroider, vilka i en kollision med jorden skulle kunna förstöra en storstad.

Sonder

Sonder har både lagts i omloppsbana och landat på asteroider. Första gången en farkost gjorde detta var 1996 då NASA-landaren NEAR Shoemaker kretsade kring asteroiden Eros och sedan landade på den. Asteroiden som sonden landade på var cirka 34 kilometer i diameter i sin längsta utsträckning och befann sig omkring 355 miljoner kilometer från jorden.

I framtiden tror en del att asteroider kommer bli föremål för gruvdrift. En metod för att ta tillvara på de råvaror, bland annat järn, som kan finnas i enorma mängder är att bogsera stenar från rymden till jorden.