Merkurius är den planet som ligger närmast solen i vårt solsystem. Skulle man befinna sig på planeten skulle solen vara mer än tre gånger så stor på himlen än sedd från jorden.
På grund av dess läge nära solen är temperaturen mycket hög, som mest över 400 grader. Den höga temperaturen i kombination med kraftig UV-strålning gör det osannolikt att något liv skulle kunna existera. Sidan som är vänd bort från solen är dock samtidigt mycket kall, cirka -180 grader, på grund av de långa dygnen och frånvaro av atmosfär som kan behålla värmen.
Det finns inget vatten på ytan. Ifall vatten en gång funnits skulle det vid det här laget ha kokats bort. Merkurius är en torr och livlös planet, men den hade en gång i tiden vulkanisk aktivitet. Den gråbruna steniga ytan är översållad av kratrar som bildats av mängder av nedslag, vilka främst tillkom under dess tidiga historia. Att den i stort sett saknar atmosfär (det finns en tunn atmosfär som bildas för att sedan på nytt upplösas ständigt) medför att mycket av solens värme reflekteras, vilket gör att den faktiskt är något mindre het än den utanförliggande planeten Venus som har atmosfär. Den har också ett mycket tunt magnetfält (det tunnaste av samliga planeter i solsystemet).
Planeten består av en kärna, oproportionellt stor för en planet, och ett yttre skikt. Den är också den minsta planeten i solsystemet. Det finns teorier om att planeten en gång varit avsevärt större, men att delar av den yttre manteln på grund av extrem hetta eller nedslag lösgjordes.
Merkurius avverkar ett varv runt solen på endast 88 dagar, vilket är snabbast i solsystemet (47 km/s) och innebär att ett Merkurius-år endast är 88 dagar. Ett dygn på Merkurius varar lika länge som nästan två månader på jorden (om man ser till solcykelns början till slut varar en dag hela 176 dagar). Omloppsbanan runt solen är mer excentrisk (dvs. mer uttänjd) än för övriga planeter, vilket innebär att dess avstånd till solen skiftar relativt mycket.
Planeten kan ses med blotta ögat under några veckor per år strax före soluppgången eller strax efter solnedgången. Den visar sig då nära solens position och liknar en svag stjärna.
Denna 3D-modell över Merkurius producerades av bilder i samband med att rymdsonden MESSENGER låg i omloppsbana runt planeten. Illustrationen är inte fullt realistisk utan färger har använts för att förstärka kemiska, mineraliska och fysiska skillnader på ytan. Använd muspekaren eller fingret för att rotera klotet.
Mariner 10 besökte som första sond Merkurius 1974. Sonden tog bilder av stora delar av planetytan. År 2008 skedde nästa besök av sonden MESSENGER som lades i bana kring planeten. MESSENGER hade som uppdrag att fotografera och kartlägga ytan och göra andra observationer med hjälp av avancerade instrument inklusive en neutrondetektor.
ESA i samarbetet med Japan inledde 2018 expeditionen BepiColombo med syfte att utföra observationer av bland annat ytan och magnetfältet. 2020 nådde sonden fram och kunde som tredje farkost lägga sig i omloppsbana kring den innersta planeten i solsystemet.
