Mars

Vår grannplanet Mars är med en radie på cirka 3 400 kilometer ungefär hälften så stor som vår jord. Dess avstånd till solen är en och en halv gånger jordens.

Grundläggande fakta

Mars som ligger utanför jorden i solsystemet är betydligt kallare med en medeltemperatur på -63 grader. Men årstider förekommer som på jorden och temperaturen kan under vissa perioder dagtid överstiga 20 grader – det kan också vara mycket kallt temperaturen ned mot -150 grader.

Mars har två månar, Phobos och Deimos, kretsande kring sig. Phobos som inte har sfäriskt regelbunden form har en diameter på drygt 22 kilometer och går i en bana knappt 6 000 km från planeten. Deimos är den yttre av månarna och inte heller den har sfäriskt en regelbunden form med en diameter på endast drygt 12 kilometer. Dess avstånd till Mars är drygt 23 000 km och månarna kan ha sitt ursprung som asteroider, vilka fångats in av planetens gravitationsfält.

Mars yta är rödbrun och den kallas också ”den röda planeten” (den kan under vissa delar av året ses med blotta ögat på natthimlen som ett svagt rödfärgat ljus). Stenarna som delvis täcker marken innehåller rödbrun rost (järnoxid), vilket gett ytan dess färg. Som typiskt för stenplaneter består Mars av sten och metall.

Geologi

Vi vet inte säkert hur Mars geologiska historia har artat sig. Kanske följde Mars i dess tidiga faser den utveckling som skedde på jorden? Dem skulle kanske för länge sedan kunna beskrivas som tvillingplaneter, men någon gång började förutsättningarna förändras på Mars och den gick mot att bli en i mycket livlös planet, mer lik månen än jorden. Fast likt jorden har den en kärna, mantel och skorpa.

Man trodde länge att Mars var en torr och livlös planet, men idag vet man att det finns vulkanisk aktivitet på planeten och att det finns floder av flytande lava. Planetens största vulkan, Olympus Mons, är också solsystemet högsta berg och höjer sig 25 000 meter. Olympus Mons som är en så kallad sköldvulkan, karaktäriserad av svagt lutande sidor, har en diameter på 624 kilometer.

Flera vulkaner på Mars är större än de största på jorden (jordens största Mauna Loa på Hawaii har en höjd på 4 170 meter). Det kan förklaras av mindre bromsande gravitation samt att planetens Mars lava är samlad på färre vulkaner då det inte sker några förflyttningar av planetens skorpa (kontinentaldrift).

Mars har också solsystemets längsta (4 000 km) och djupaste (7 km) dalgång. Denna sprickdal som har namnet Marinerdalen (Valles Marineris) upptäcktes 1971 av en rymdsond. Den rådande teorin är att dalen bildades när planeten svalnade och har expanderat ytterligare av erosion från vatten och vind. Om det runnit vatten genom dalgången är osäker, men det verkar troligt att planeten i sin tidiga historia varit delvis (möjligtvis helt) täckt av hav. Det regnar aldrig på Mars, men det finns vita polarområden.

Kanske fanns det även liv, vilket upptäckten av kväve 2015 stöder. Mycket forskning inklusive expeditioner har genomförts för att finna svar på frågan om vatten på Mars. Länge troddes det finnas vatten i frusen form, men i ett pressmeddelande från NASA 2015 bekräftades att flytande vatten förekommer på Mars (högst temporärt under varmare perioder) efter bland annat observationer av kanaler och hydratiserat salt. NASA skulle dock två år senare delvis ta tillbaka bekräftelsen efter att ny forskning visat att spåren av vatten kan ha orsakats av sand.

Oavsett om det förekommer flytande vatten i mindre mängder eller endast i frusen form är de stora hav som en gång tros ha funnits sedan länge borta. Det är oklart hur haven i så fall försvunnit, men rimligt är att vattnet antingen försvunnit ut i rymden efter uttunning av atmosfären och beroende på solvinden eller försvunnit ner under ytan eller frusit till is. Om vattnet eller en del av det försvunnit ner under ytan kan det därför finnas större mängder vatten i form av is gömt långt under ytan.

Läs vidare: Mysteriet på Mars – vart försvann allt vatten?

Mars är för liten för kontinentaldrift, vilket kan ha spelat en roll i att den inte förblev – om den nu en gång var jordlik – en möjlig plats för geologiskt liv på liknande sätt som på jorden och därför också en plats för livsarter. Den har en mycket tunn atmosfär på grund av dess svaga magnetfält (idag saknar den helt magnetfält). När vi tittar mot den jordiska himlen ser den blå ut på grund av att de korta våglängderna från solljuset dominerar. Betraktas himlen över Mars från planetens yta ser den rosaaktig ut på grund av partiklar av järnoxid i atmosfären. Små vita moln kan bli synliga på Marshimlen som består av frusen koldioxid och is.

Vad gäller klimatet går det att urskilja årstider med växlande väder, vilket beror på planetens lutning som är 25 grader (att jämföra med jordens på 23 grader). Det blåser på Mars vilket gör att moln samt även sand förflyttas. Stora dammoln som kan täcka hela planeten förekommer.

Sonder

Den första sonden som skickades för att utforska Mars var Mariner 9 som nådde fram till planeten 1971. Viking 1 och Viking 2 skulle senare under samma årtionde passera Mars och skicka fler bilder tillbaka till jorden. När sonden Mars Global Surveyor placerades i omloppsbana kring Mars på 1990-talet kunde nya och tydligare bilder tas. Utforskningen skulle fortsätta under 2000-talet med sonden Mars Reconnaissance Orbiter utrustad med än mer avancerade kameror och mätinstrument. 

En del av de senare expeditionerna har inbegripet landare och användning av robotbilar som utforskat Mars ytterligare bland annat geologiskt genom att göra markprover efter borrning av hål där gruset sedan kan analyseras på plats av robotbilen. Förutom stenprover är avsikten att den kanske ska kunna hitta fossila bevis på att liv en gång funnits på planeten.

Bemannade rymdfärder till Mars

Redan då USA arbetade med Apollo-programmet med målet att ta människan till månen fanns en tanke om en fortsättning som skulle gälla planeten Mars. Det blev dock inte fallet och intresset svalnade efter den första månfärden.

Idén har dock aldrig avskrivits och har då och då aktualiserats på nytt. Idag finns inget officiellt pågående projekt med någon angiven tidsprognos från NASA gällande bemannade expeditioner till Mars. Däremot bedriver det kommersiella företaget SpaceX – som samarbetar med NASA – ett intensivt Mars-program och har uttalat mål om att kunna skicka bemannade rymdfarkoster till Mars under 2020-talet.

Den tid en sådan resa skulle ta (från jorden till Mars) med nuvarande tillgänglig teknik är enligt SpaceX omkring 115 dagar.

Civilisation på Mars

Nästa steg efter bemannade rymdfärder är att upprätta baser och befolka planeten. Planer som dessa är än så länge på ritbordet, men det finns gott om dem och det är långt ifrån ett omöjligt framtidsscenario.

Utmaningarna är förståeligt nog många. Förutom de uppenbara ekonomiska och teknologiska finns många fler som bristen på syre som gör att det inte går att andas luften.

En spektakulär idé rör terraformering (”terraforming”), vilket innebär omvandla planetens geologi och klimat. Med perspektiv på hundratals eller tusentals år är tanken att med hjälp av uppvärmning genom växthuseffekter få isen under ytan att omvandlas till flytande vatten och att grön växtlighet startar. En viktig förutsättning är att växthusgaser i form av koldioxid som en gång utgjort atmosfären inte försvunnit ut i rymden då atmosfären förvann utan i stället lagrats under ytan. Växthuseffekten kan då bidra med att bygga upp atmosfären och tillkomsten av ett klimat i egentlig mening.

Om detta otroliga projekt en dag skulle bli av och lyckas skulle Mars ändå inte bli en kopia av jorden. Bristen på syre skulle fortfarande kvarstå. För att luften ska kunna andas måste växter finnas för att tillsätta luften med syre. Det krävs också att rätt mikroorganismer finns i jorden som tillåter växter att växa. NASA upptäckte 2021 tre mikroorganismer som kan spela en roll för en sådan eventuell växtlighet.