Venus är den planet som ligger näst närmast solen i vårt solsystem, men skulle man befinna sig på planetens yta skulle solen endast synas suddigt på grund av den mycket tjocka atmosfären.
Venus är den näst innersta planeten i vårt solsystem och ligger mellan Merkurius och jorden. Planeten är ungefär lika stor som vår planet, bara 5 % mindre. Avståndet från jorden är cirka 60 miljoner kilometer när dem är som närmast varandra i sina planetbanor.
I övrigt liknar den inte alls jorden. Venus som ligger 27 % närmare solen (ca 39 miljoner km) är mycket hetare. Temperaturen på dess yta kan bli upp till 470 grader. Det är faktiskt varmare på Venus än på Merkurius, fastän Merkurius är närmare solen. Detta beror på att Merkurius saknar atmosfär medan atmosfären på Venus är tjock och stänger inne solvärmen (Venus atmosfär består av ca 96,5 % koldioxid och ca 3,5% kväve). Det finns inget vatten på Venus och ytan består mestadels av sten, men också flytande lava. Det finns topografiska variationer som bergskammar och sänkor.
Vad som mer skiljer Venus från jorden är att den snurrar i motsatt riktning. Och en dag är extremt lång på Venus, från av solen går upp tills att den går ner motsvarar 117 dagar på jorden. Något magnetfält som liknar jordens finns heller inte.
Ifråga om klimat finns endast ett nästan obefintligt väder och under det tjocka molntäcket som bara släpper in mindre mängder ljus kan det förekomma svagare vindar. Inte heller finns det några årstider och temperaturerna är relativt jämna över olika delar av planeten, vilket beror på planetens nästan obefintliga lutning.
Himlen på Venus är täckt av ett tjockt molnlager av vita moln. Den täta atmosfären skapar ett oerhört tryck, nästan hundra gånger det på jorden, vilket gör att människor och andra varelser snabbt skulle krossas. Vad som gör det ännu mindre beboeligt är de regn av svavelsyra som ibland faller över marken.
På vår natthimmel är Venus den starkast lysande av planeterna, vilket beror på att mycket ljus reflekteras av det täta, vita molntäcket. Den kan ses före soluppgången och efter solnedgången. Därför har den fått namn efter sig som ”morgonstjärnan” och ”aftonstjärnan”.
Venus är en stenplanet och under ytlagret finns en kärna av järn.
Ytan karaktäriseras av höga berg och dalar. Det högsta berget Aphrodite Terra höjer sig cirka 11 000 meter från marknivån. Till skillnad från månen och Merkurius finns få spår av nedslag i form av kratrar. Detta beror på att Venus är geologisk aktiv med vulkaner där Maat Mons är den största och reser sig 5 000 meter från marken.
Även om Venus skiljer sig avsevärt från jorden, kan dem historiskt sett med viss rätta kallas tvillingplaneter. Hur Venus geologi utvecklats under planetens historia är en historia där gissningar dominerar. Men det kan ha funnits hav liknande de på jorden under planetens tidigare historia då solen lyste svagare. De eventuella haven skulle i så fall ha förångats på grund av en skenande växthuseffekt.
Denna 3D-modell visar Venus som ett klot som det skulle se ut om man såg det utan dess skikt av tjock atmosfär. Klicka eller dubbelpeka och använd muspekaren eller fingret för att snurra på klotet.
1970 landade den första sonden på Venus. Det var den ryska Venera 7 (tidigare sonder i samma rymdprogram hade redan under 1960-talet bl.a. gjort mätningar av atmosfären) som under sin expedition skickade tillbaka den första bilden av planetens yta att beskåda till jorden. En annan tidig sond var Pioneer som sändes iväg till planeten av NASA 1978.
Rymdsonden Magellan som besökte Venus var 1990 och låg i omloppsbana kring planeten i fyra år skulle med fotografier kartlägga ytan på ett långt mer omfattande och detaljerat än tidigare sonder och fotograferade i stort sett hela planetens yta.
