Uranus

Uranus är en isjätte som bland annat utmärks av att vara den enda planeten i solsystemet som roterar på sidan med en lutning på 98 grader.

Grundläggande fakta

Uranus är den sjunde planeten från centrum i vårt solsystem och dess omloppsbana är belägen mellan Saturnus och Neptunus. Uranus är solsystemets tredje största planet och en så kallad isjätte och består mestadels av flytande materia (den blågrönaktiga färgen beror på förekomsten av metan som absorberar den röda delen av ljusets spektrum). Den är den planet med minst densitet efter Saturnus och utgörs huvudsakligen av flytande materia bortsett från en mindre inre kärna bestående av sten.

Uranus kategoriseras ibland som en gasplanet och dess tjocka atmosfär består huvudsakligen av väte (82,5 %) och helium (15,2 %) samt metan, vatten och ammoniak. Planeten omges av ett ringsystem, men ringarna är mycket svåra att se och kräver kraftfulla teleskop. Dem framstår dock tydligt på termiska bilder. Andra bilder med Uranus ringsystem är framställda på konstgjord väg och exempelvis baserade på bilder från infraröd kamera. Bilder tagna av rymdteleskopet Hubble har visat att planeten har band samt mörka fläckar.

Rotationen är motsatt de flesta andra planeter i solsystemet och tros bero på att den i ett tidigt skede krockat med en stor himlakropp. Den skiljer sig också genom att dess rotationsaxel lutar nästan 100 grader (att jämföra med jordens lutning på knappt 24 grader) från vertikalplanet och får den att se ut som den står på ”högkant” sedd från jorden och gör att polerna växlingsvis pekar mot solen. 

Avståndet från solen är nästan 2,9 miljarder kilometer eller knappt 20 (19,8) astronomiska enheter (1 astronomisk enhet är detsamma avståndet mellan jorden och solen). Det tar 2 timmar och 40 minuter för solljuset att färdas till Uranus. Det stora avståndet till solen innebär att temperaturen är låg, ner till minus 224 grader. Det är också en planet med kraftiga vindar med hastigheter upp mot 250 meter i sekunden (en storm på jorden räknas vid ca 25–30 sekundmeter). Uranus har dem mest extrema väderförhållandena av samtliga planeter i solsystemet och det är planetens kraftiga lutning som bidrar till detta. Lutningen gör att solens strålar träffar främst polerna och den sidan av klotet som är bortvänd från ljuset är insvept i vinter i 27 år! Trots att Uranus är avsevärt närmare solen än den närmaste planeten utanför Neptunus, är Uranus kallare på en del platser. Dessa faktorer tillsammans med en stark gravitation gör att några levande organismer är osannolika.

Ett dygn på Uranus varar cirka 17 timmar och medan det behövs ett år för jorden att färdas ett varv runt solen tar detta närmare 84 år för Uranus.

Uranus upptäcktes långt senare än de innanliggande planeterna vars existens var kända redan av antikens astronomer. Spegelteleskop började användas under andra delen av 1600-talet. De skulle med tiden bli allt större och ledde till att Uranus himlakropp belägen långt fjärran Saturnus upptäcktes av astronomen William Herschel först 1781. 

Månar

De 27 kända månarna är döpta efter karaktärer i dramer av William Shakespeare och Alexander Pope i stället för de sedvanliga antika mytologiska namnkällorna. De fyra månar som upptäcktes redan på 1700-talet bär namnen Titania, Oberon, Ariel och Umbriel, vilka också är de största.

De två största månarna är Titania och Oberon som båda är omkring 1 500 km i diameter, vilket dock bara är knappt hälften av jordens måne.

De inre naturliga månarna består samtliga av en blandning av sten och is. De yttre är troligen asteroider och andra objekt som blivit infångade av gravitationen och hamnat i omloppsbana som satelliter kring planeten.

Sonder

Förbiflygning av Voyager 2 1986 var den första och hittills enda av Uranus (sonden New Horizon passerade förvisso Uranus 2011, men på stort avstånd då målet var Pluto). Det tog sonden nio år att nå fram till Uranus. Rymdsonden skickade tillbaka de första närbilderna till jorden och den upptäckte också flera av planetens dittills okända månar.

Ingen sond har landat på Uranus, något som är i det närmaste omöjligt dels på grund av avsaknad av fast mark, dels den extrema förhållanden som råder i atmosfären tillsammans med extrema väderförhållanden och gravitionella trycket.