Saturnus är en av de mest avbildade planeterna och lätt igenkänd på grund av dess framträdande ringar som omger himlakroppen.
Saturnus är den sjätte planeten från solen och näst största i solsystemet, efter Jupiter. Dess omkrets är 9,1 gånger jordens medan dess massa är nästan hundra gånger jordens. I likhet med Jupiter består den av gas – väte och helium huvudsakligen – och saknar fast yta. Saturnus skikt av gas har än lägre densitet än Jupiters. Dess inre kärna är dock fast och består av metall, vilket omges av en yttre kärna av flytande metall. Runt planeten finns en tjock atmosfär samt ett magnetfält och en så kallad magnetosfär.
Väderförhållandena är extrema med vindhastigheter på 1800 km/h och blixtnedslag som är tusentals gånger kraftigare än de på jorden.
Avståndet från jorden till Saturnus är cirka 1,3 miljarder kilometer eller nästan 9 astronomiska enheter.
Ett dygn på Saturnus är mindre än 11 timmar, vilket är näst kortast efter Jupiter av solsystemets planeter.
Dagsidans ljus tar 80 minuter att färdas från solen. Saturnus är den yttersta planeten som går att se med blotta ögat och var också planeten längst bort från oss som var känd av antikens människor, vilka inte hade några stjärnkikare. Utanför Saturnus låg firmamentet (firmamento), enligt den antika världsbilden.
Denna 3D-modell visar Saturnus och dess ringar. Klicka eller dubbelpeka och använd muspekaren eller fingret för att snurra på klotet.
Saturnus kännetecknas av det ringsystem som omger den. Ringarna består av en tunn skiva (endast ca 10 meter i höjd) med flera linjer i liggande position gentemot varandra. Saturnus är inte den enda av solsystemets planeter med ett ringsystem, men det klart mest kända genom dess synlighet. Deras formation beror av planetens gravitionella kraft. Ringarna medför även att den sida av planeten som är bortvänd från solen inte är helt mörk då ett visst ljus reflekteras mot baksidan från de omkringliggande ringarna vars partiklar är täckta av is.
Ringarnas består mestadels av isklumpar av vilka de största är ett par meter i diameter. Systemet av ringar kan separeras i olika skikt och dessa strukturer har delats in i bokstäver. De är ordnade efter upptäckt och ordningen från planeten och utåt är D, C, B, A, F, G och E. Medan B-ringen är tydligast är D-ringen svårast att upptäcka av de inre. Det tog lång tid att upptäcka F-, G och E-linjerna eftersom de antingen är smala eller tunna.
Ringarnas tros ha uppkommit från en eller flera mindre månar som slets sönder av gravitionella krafter efter att ha kommit för nära planeten för många miljoner år sedan. Ringsystemet har inte bildats samtidigt och de synligaste ringarna antas vara yngst, kanske inte mer än ett par hundra miljoner år.
Saturnus har minst 62 månar (antalet kan komma att öka då många upptäckts under senare år och eventuellt fler finns att upptäcka), vilka består av sten och is (där proportionerna förändras med ökning av is desto längre bort från planeten månarna finns). Den överlägset största är Titan, näst störst av solsystemets månar efter Ganymede. Saturnus månar kan delas in i månar med reguljär (sfärisk) och irreguljär (icke-sfärisk) form. Av de större månarna är Mimas belägen närmast planeten och Iapetus längts bort från den.
De största av månarna är här listade i storleksordning:
Värt att notera är att Titan och Enceladus båda har atmosfär, vilket övriga saknar.
Denna 3D-modell visar Saturnus måne Titan. Klicka eller dubbelpeka och använd muspekaren eller fingret för att snurra på klotet.
Den första förbiflygningen skedde 1979 av NASA-sonden Pioneer 11.
Expeditionen med NASA-sonden Cassini–Huygens 2004 medförde att vår kännedom om Saturnus ökade mångfaldigt. Den tog under sina 13 år i bana kring Saturnus tydligare och mer detaljerade bilder än som någonsin dessförinnan funnits av planeten. Som en del av Cassini–Huygens-programmet landade en sond på Saturnus måne Titan och kunde konstatera att dess yta täcktes av stenar på vilka man kunde se spår av floder och sjöar med flytande metan.
Att något liv existerar på Saturnus är otroligt med tanke på dess ogästvänliga värld med extrema temperaturer och gravitionellt tryck samt vindar som kan uppnå hastighet över 1 000 kilometer per sekund. Däremot kan några av dess månar, särskilt Enceladus och Titan, eventuellt hysa liv.
