Tid

Tiden styr riktningen av händelser och den styr i vilken ordning händelserna sker. I alla fall är det så vi tänker oss tiden och dess tidslinje, men fysiken har avslöjat att tidens struktur kan vara mer bedräglig än vi tror.

Tid och entropi

I boken Stjärnvägar skriver Peter Nilson:

Tiden står i samband med termodynamikens andra lag, den som uttrycker att entropin (eller oordningen) måste växa ”i alla slutna system”. Tiden går åt det håll ditåt allting faller sönder, bryts ner eller förstenas, där alla eldar slocknar och alla temperaturskillnader jämnas ut.

Å andra sidan producerar tiden, den förorsakar inte enbart förstörelse. Tiden är ett möjliggörande: utan tid är det svårt att tänka sig tillstånd annat än där allting står stilla. Redan här berör vi den djuplodande frågan om vad kommer först: tiden eller rummet?

Absolut tid och relativ tid

Det går att tala om både absolut och relativ tid:

• Absolut tid – tid som löper från ett avlägset förflutet till en avlägsen framtid opåverkad av rummets (dvs. existensen av ett universum).
• Relativ tid – tid som står i dynamiskt förhållande till rummet. Implicerar att tiden inte kan ha funnits före rummet (dvs. universum enligt vissas synsätt).

Relativ tid är det av alternativen som antagligen är svårast att föreställa sig, men står i närmare kontakt med den moderna vetenskapen. Det är den relativa tiden som är förenlig med teorin om rumtid, en teori som byggde vidare på Einsteins relativitetsteori och där tiden framställs som en fjärde dimension.

Gravitationen påverkar tiden och därför går tiden långsammare i närheten av stora kroppar. Detta får som effekt att tiden går något långsammare nere på marken än på ett högt berg på exempelvis vår egen jord. Tiden går alltså olika fort på olika platser även om skillnaderna är ofantligt små. Men trots att skillnaderna för oss är små är detta perspektivistiskt och kommer sig av att vi rör oss mycket långsamt i förhållande till ljuset.

Det är detta som teorin om den "krökta" rumtiden implicerar. Med krökt menas att rummet dras ut och förvrängs av gravitationen, vilket alltså också påverkar tidens struktur.

Tiden före universum?

Om tid fanns, eller är meningsfullt som begrepp, före universums födelse är kanske något vi aldrig kan finna ett bestämt svar på.

Om tiden inte existerade före universums födelse blir det inte nödvändigt att tala om något ”före” och ”efter” universum. Kanske uppstod universum i ett tillstånd där tid ännu inte existerade? Sådana tillstånd utan tid tycks gälla i svarta hål och i den del som kallats singularitet, något som förutsagts av Einstein. Det har lagts fram teorier om att universum kan ha uppstått ur sådana förhållanden.

Detta ger ytterligare anledning att utelämna en skapare, en Gud, ur scenariot. Stephen Hawking menar att Gud inte kunde skapa universum under sådana rådande betingelser på grund av ”tidsbrist” (även om han inte formulerar sig exakt så), emedan det saknades tid som förgick skapandet. Universum uppstod ur ingenting och av ingen egentlig orsakverkan, enligt Hawking.

Om universum uppstod ur en singularitet, en extremt liten punkt, kan alltså även tiden ha sin uppkomst ur ett sådant singulärt tillstånd. När rummet uppstod kanske tiden "startade". Detta medan rummet inte är statiskt utan dynamiskt, det vill säga innefattar händelser. Händelser måste ske i ett dynamiskt rum och det är då vi (observatörerna) tänker oss en tidsaxel utmed vilka dessa händelser pågår. Men vår observation är inte nödvändigtvis mer än av det abstrakta slaget; den har inte funnit något utöver själva händelserna.

Detta synsätt leder förstås till att tiden inte fanns före universum (notera att ordet ´före´ här enbart används i språkligt syfte, att säga när inte universum fanns vore inte mycket bättre pga. av ´när´ – tiden finns uppenbarligen i språket). Det kan tyckas gå mot sunt förnuft. Men det kan inte desto mindre tänkas: om det inte fanns något före universum, fanns heller inga händelser och det fanns definitivt ingen mänsklig observatör. Ett sådant tillstånd är inte tvunget sammanhörande med ett tidselement.

Tidsresor

Den relativa tiden tillsammans med idén om ”rummets krökning” skulle i förlängningen enligt vissa synsätt och förutsättningar kunna tillåta tidsresor. En av förutsättningarna är att tidsresenären rör sig snabbare än ljuset.

Denna hypotes kan tänkas inom fysikens lagar även om det finns många frågetecken. Inte minst de paradoxer som tidsresor är förenliga med. I teorin skulle en resa tillbaka i tiden tillåta att tidsresenären mördade sin mor vid en tidpunkt där hon ännu inte fött sitt barn.

Kanske finns det av just sådana skäl inbyggda hinder bland naturlagarna och i synnerhet kausalitetslagen mot tidsresor för att förhindra dubbla källor till orsakverkan. Detta är något som tangerar vad som går under beteckningen bevarandelag. Som mer relevant för ämnet kan användas ett begrepp som anges av Stephen Hawkins, ”kronologisk bevarandelag”.