Planetkrockar

Vi har lärt oss att planeterna i vårt solsystem går i regelbundna omloppsbanor kring den centralt belägna solen. Att två planeter skulle kunna korsa varandras banor är uteslutet. Eller?

Det förutsägbara i planeters omloppsbanor

I modern astronomi är den etablerade uppfattningen att planetsystemet inte är fullt förutsägbart inklusive planeternas omloppsbanor kring solen. Detta beror på så kallad resonans vilket är inbördes påverkan av planeterna. Sett i ett mycket långt tidsperspektiv kan resonansen medföra förskjutningar i planeternas banor. Det går på grund av sådan resonans inte säkert förutsäga planeternas positioner långt in i framtiden eftersom planetsystemen inte är helt stabila. Osäkerhetsfaktorerna är i sammanhanget små dock enligt de flesta forskare och planeternas banor i vårt solsystem kommer med all sannolikhet enligt nuvarande kunskaper se ut stort sett om en miljon år.

Att planetbanorna kommit ur kurs under solsystemet barndom, närmare bestämt 600 miljoner år efter solsystemets uppkomst under en period då planeterna bombarderades intensivt av externa himlakroppar) är dock en tes som är relativt betrodd inom astronomin. Enligt den så kallade Nice-modellen som bygger på en dynamisk utveckling av solsystemet ska de fyra största planeterna i vårt solsystem kommit ur kurs och sedan fått nya banor.1

Vad som skulle kunna ändra på förutsättningar är således externa inslag. Det finns flera scenarier av möjliga externa inslag även om inget antas sannolikt. Ett scenario är att två galaxer krockar med varandra, vilket skulle kunna påverka enskilda solsystem och i så fall medföra katastrofala följder för invånarna på en planet i ett sådant solsystem. 

Till saken hör att vår planet högst troligt har krockat med en annan planet … Planeten – eller rättade sagt den förre detta planeten – har rentav ett namn: Theia. Denna planet – som i själva verket endast är hypotetiskt då dess existens vilar på en teori – som antas vara något mindre än jorden ska i solsystemets barndom (ca 4,5 miljarder år sedan) kolliderat med jorden och av dess rester ska sedan månen bildats. Detta är som sagt bara en teori och det finns flera vad gäller uppkomsten av vår måne. Vad som bland annat stöder teorin om att månens bildats av en planetkollision är att stenar från månen som analyserats har visar sig ha stora likheter med vår jordskorpas sammansättning.

När stjärnor kolliderar

Även om det saknas observationer är det antagligen ganska vanligt att stjärnor kraschar in i varandra. Det sker troligtvis oftast i binära solsystem där den ena stjärnan i sin slutfas sväller upp och drar till sig den andra stjärnan. Följden av kollisionen blir då att de båda stjärnorna blir en stjärna och överbliven materia slungas iväg.

När stjärnsystem kolliderar

Hela stjärnsystem kan kollidera och enligt beräkningar kommer vårt eget system, Vintergatan, om cirka fyra miljarder år kolliderar med grannsystemet Andromeda som ligger cirka tre miljoner ljusår från jorden. Vintergatan har troligtvis kolliderat med mindre stjärnsystem tidigare, men den kollision som eventuellt sker med Andromeda kommer få stora följder. Följden blir dock inte en mastodontisk katastrof med stjärnor som flyger in i varandra, även om det sannolikt lär utspela sig kaos i många mindre lokala regioner av respektive galax, utan den mest påtagliga effekten är att galaxerna på storskalig nivå ändrar form och bildar en ny större galax.

Men vad som sker på lokal nivå kan utan tvekan vara katastrofalt på domedagsnivå. Kosmologen Max Tegmark beskriver några av de tänkbara följderna som att nya närbelägna ”stjärnor som kan utlösa hagelskurar med asteroider eller rent av slunga ut jorden från vårt solsystem”. Krocken kommer också utlösa fler bildande av nya stjärnor varav några av de tyngsta snart kommer explodera som supernovor, explosioner som om det vill sig illa kan ske i närheten av jorden.

Den etablerade kosmologiska teorin är att universum expanderar, men det omöjliggör dock inte att närliggande galaxer ändå korsar varandras vägar.