Hur långt är det från jordytan rakt genom planetens centrum till andra sidan? Jordens diameter är i genomsnitt cirka 12 742 kilometer, men det exakta värdet beror på var på jorden man mäter. Här förklarar jag skillnaden mellan ekvatoriell, polär och medelstor diameter, hur forskare bestämmer måttet och varför det spelar roll när vi jämför jorden med solen, månen och andra himlakroppar.
De viktigaste måtten på jordens storlek i korthet
- Medeldiameter: ungefär 12 742 km.
- Ekvatoriell diameter: cirka 12 756 km.
- Polär diameter: cirka 12 714 km.
- Skillnaden: jorden är ungefär 43 km bredare vid ekvatorn än från pol till pol.
- Medelradie: cirka 6 371 km.
Det korta svaret är cirka 12 742 kilometer
När man använder ett enda tal för jordens diameter är 12 742 kilometer det vanligaste medelvärdet. Det beskriver jorden som en tänkt nästan klotformad kropp och är praktiskt i astronomi, undervisning och enklare beräkningar.
Det värdet ska ändå inte tolkas som en exakt bredd i alla riktningar. Jorden är något tillplattad vid polerna, så avståndet genom centrum varierar beroende på vilken linje man drar.
| Mått | Ungefärligt värde | Vad det beskriver |
|---|---|---|
| Ekvatoriell diameter | 12 756 km | Genom jorden från ekvatorn till ekvatorn |
| Polär diameter | 12 714 km | Från nordpolen genom centrum till sydpolen |
| Medeldiameter | 12 742 km | Ett representativt värde för hela planeten |
I vardagliga sammanhang räcker medeldiametern gott. När jag jämför planeter eller räknar på avstånd använder jag däremot gärna det mått som passar situationen, eftersom skillnaden på ungefär 42 kilometer blir viktig i precis geodesi och satellitnavigation.
Jorden är inte en perfekt kula
Jordens rotation skapar en svag centrifugalkraft som gör att materialet vid ekvatorn buktar ut en aning. Resultatet är en form som kallas oblat rotationsellipsoid. Det betyder att planeten är nästan rund, men lite bredare på mitten och något hoptryckt vid polerna.
Vid ekvatorn är radien ungefär 6 378 kilometer. Den polära radien är omkring 6 357 kilometer. Skillnaden mellan dessa radier är bara drygt 21 kilometer, men den räcker för att ge två olika diametrar.
Jorden är alltså inte platt, men inte heller ett matematiskt perfekt klot. För de flesta illustrationer syns skillnaden inte alls. I GPS, kartmätning och beräkningar av satellitbanor måste man däremot ta hänsyn till formen.
Så mäter forskare avståndet genom jorden
Ingen har förstås kunnat placera ett mätinstrument rakt genom jordens centrum. Den direkta vägen är omkring 6 371 kilometer till mitten, medan de djupaste borrhålen bara når några få mil. Diametern bestäms därför genom geometri, geodesi och fysik.
Från skuggor till satelliter
Redan under antiken kunde Eratosthenes uppskatta jordens storlek genom att jämföra solens skuggor på två platser. Om man känner avståndet mellan platserna och mäter skillnaden i solhöjd går det att räkna ut jordens omkrets. När omkretsen är känd får man diametern genom formeln d = omkretsen ÷ π.
I dag används främst satellitbaserad geodesi. Satelliter, radar, laser och globala navigationssystem mäter jordytans positioner med mycket hög precision. Forskarna använder också en referensmodell som kallas ellipsoid, eftersom den verkliga jordytan har berg, havsdalar och ojämn gravitation.
Läs också: Solens ålder - Hur gammal är solen egentligen?
Varför jordytan inte ger ett enda exakt svar
Den fysiska jordytan är oregelbunden. Mount Everest, djuphavsgravar och variationer i havsnivå påverkar den lokala höjden, men de ändrar inte planetens grundläggande diameter med flera kilometer. Därför skiljer man mellan den ojämna verkliga ytan och den matematiska modell som används för beräkningar.
Seismiska vågor från jordbävningar ger dessutom information om planetens inre lager. De används främst för att studera skorpan, manteln och kärnan, men hjälper också forskarna att kontrollera modellerna av jordens inre och totala storlek.
Vad storleken betyder när vi ser på solen och himlen
En diameter på drygt 12 700 kilometer är svår att föreställa sig utan jämförelser. Jorden är stor i mänsklig skala, men ganska liten bland himlakropparna i solsystemet.
| Himmelskropp | Diameter ungefär | Jämförelse med jorden |
|---|---|---|
| Månen | 3 475 km | Ungefär 27 procent av jordens diameter |
| Jorden | 12 742 km | Referensvärde |
| Jupiter | 142 984 km | Ungefär 11 gånger jordens diameter |
| Solen | cirka 1 392 700 km | Ungefär 109 gånger jordens diameter |
Det är också här många blandar ihop fysisk storlek med synlig storlek. Solen och månen ser nästan lika stora ut på himlen eftersom solen är mycket större men också mycket längre bort. Deras vinkelstorlek, alltså hur stor del av synfältet de täcker, blir därför ungefär likartad.
Det är grunden till totala solförmörkelser. Månen kan tillfälligt täcka solskivan trots att den är mycket mindre, eftersom avståndet till månen är betydligt kortare än avståndet till solen.
Vanliga missförstånd om jordens mått
Det vanligaste felet är att använda orden diameter, radie och omkrets som om de betydde samma sak. De beskriver tre olika saker, och skillnaden blir tydlig när man räknar.
- Radie: avståndet från jordens centrum till ytan, ungefär 6 371 km.
- Diameter: hela avståndet genom centrum från en sida till den motsatta, ungefär 12 742 km.
- Omkrets: avståndet runt jorden, cirka 40 075 km vid ekvatorn.
En annan missuppfattning är att jordens omkrets alltid är exakt densamma. Den ekvatoriella omkretsen är störst, medan en meridional omkrets från pol till pol är ungefär 40 008 kilometer. Skillnaden beror återigen på att planeten är tillplattad.
Slutligen gäller måtten normalt den fasta jorden och en idealiserad havsnivå. Atmosfären har ingen tydlig ytterkant, så uttrycket ”hela jordens diameter inklusive atmosfären” saknar ett enda väldefinierat svar.
Ett enkelt sätt att minnas jordens storlek
För en snabb uppskattning kan du komma ihåg tre tal. Jorden har en medeldiameter på cirka 12 742 km, en radie på ungefär 6 371 km och en omkrets på omkring 40 000 km. Det räcker för de flesta jämförelser mellan jorden, solen, månen och planeterna.
Det mest korrekta svaret beror alltså på riktningen. När precisionen inte är avgörande fungerar medelvärdet utmärkt, men i vetenskapliga beräkningar bör man ange om man menar den ekvatoriella, polära eller genomsnittliga diametern.
